Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den arabiska medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avicennas stora rykte, som gjorde att han också
i Väst-Europa ännu ett halvt årtusende efter sin död
gällde såsom en nästan ofelbar auktoritet, grundar sig
på den framställning han i sitt Kanon, d. ä.
rättesnöre för läkekonsten, lämnade av
den grekisk-arabiska, huvudsakligen galeniska
medicinen.
Kanon utgöres av en samling lagar, vilka under
användning av en oöverträfflig dialektik ömsesidigt
understödja varandra och sålunda bilda ett fast
sammanbundet helt. Galenus’ läror hade här nått sin
fulländning: skulle det hava fallit någon in att tvivla på
Galenus, var detta efter Avicennas bearbetning icke
mera möjligt.
Ur detta Kanon strömmade ett gift, som,
omtöcknande sinnena, uppväckte en i våra dagar obegriplig
tillit till det falska, och vande det stora flertalet läkare
att betrakta företeelserna vid sjukbädden endast ur
synpunkten av förutfattade meningar och att intränga
i naturen genom tomma tankebilder.
Mot Avicenna uppträdde Avenzoar (född i
Spanien 1113, död 1162) såtillvida, som han med all
aktning för sina föregångare icke erkänner någon högre
mästare än den egna iakttagelsen och det därpå
grundade omdömet. I sitt arbete om läkemedlen har han
på ett förträffligt sätt beskrivit en mängd sjukdomar.
Vid förlamning av svalget och matstrupen
rekommenderade han att hälla mjölk genom ett i svalget infört
rör, eller också närande lavemang. Han skall hava
varit den förste, som beskrivit skabbdjuret.
Hans lärjunge och samtida Averroës (född i
Spanien 1126, död 1198) var framför allt filosof och
förvärvade sig ett stort rykte genom sin kommentar till
den av honom gränslöst beundrade Aristoteles. I
sitt mycket omfångsrika arbete om medicinen, om
vilket författaren själv säger att det för en i filosofien
icke invigd är oförståeligt, visar han sig i avseende å
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
