Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den västeuropeiska medicinen under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensstämmelse med den olyckliga läran om mikrokosmos
och makrokosmos (se ovan sid. 19) bragtes
temperamenten, kardinalsafterna, kroppens olika organ,
sjukdomarnas uppkomst och förlopp, läkemedlen och deras
verkningar, med ett ord allt, som hänförde sig till den
friska och sjuka människan, i ett bestämt förhållande
till de sju planeterna (Merkurius, Venus, Mars,
Jupiter, Saturnus, Solfen, Månen) och djurkretsens tolv
tecken. Sålunda behärskade Saturnus högra örat,
mjälten, urinblåsan, underarmen och skenbenet; Jupiter
bl. a. lungan, levern och fötterna o. s. v. I
överensstämmelse härmed ansågos t. ex. för åderlåtning å
olika vener vissa dagar såsom goda, andra såsom
dåliga eller likgiltiga. Å händer och fötter borde
åderlåtning undvikas, då månen rörde sig i tvillingarnas
tecken.
Den stjärnbild, som vid en människas födelse intager
en framskjuten ställning på himlavalvet, är
bestämmande för hennes kroppsbeskaffenhet. Om t. ex.
planeten Mars står på höjden av sin makt, låt vara i
Vädurens eller Skorpionens tecken, så födes en
människa med koleriskt temperament, rött hår, benägenhet
för våldsgärningar och vrede. Kommer Mars sedan i
en ogynnsam ställning på himlen, så är ifrågavarande
människa utsatt för fara.
Då nu människans anlag för sjukdomar nära
sammanhängde med hennes temperament, var det nyttigt
för läkaren att känna till sina patienters astrala
konstitution, och envar, som hade råd och lägenhet därtill,
bemödade sig om att låta en astrolog iakttaga
stjärnornas ställning vid barnens födelse.
Också för diagnos och prognos var astrologien av
stor betydelse. En blick på himlen lärde ju utan vidare,
vilka organ som voro i fara och om deras stjärnor
befunne sig i en gynnsam eller ogynnsam ställning.
Led någon av en matsmältningsrubbning och råkade
den stjärna, som behärskade levern, intaga en ställning,
9. — Tigerstedt, Medicinens utveckling. I.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
