Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Den patologiska anatomien och läran om sjukdomsorsakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid är att märka, det uppvisandet av en
mikroorganism i blodet vid en viss sjukdom ännu icke utgör
ett avgörande bevis för att densamma verkligen ger
upphov till ifrågavarande sjukdom. Man måste
därjämte bland annat ådagalägga att denna mikroorganism
även efter det den i lämpligt näringsmedium odlats
utanför kroppen och därvid befriats från andra
mikroorganismer, utövar sin sjukdomsb ringande verkan då
den inympas på ett friskt djur. En av Kochs största
förtjänster om medicinens utveckling ligger däri, att
han löst den svåra och viktiga uppgift, som här förelåg.
De utomordentligt talrika undersökningar, som
sålunda utförts, hava med full bestämdhet ådagalagt, att
de allra flesta smittosamma sjukdomar förorsakas av
mikroorganismer av olika slag. Att detta ännu icke
bevisats för alla till denna grupp hörande sjukdomar
utgör intet skäl mot ett förallmänligande av satsen,
ty här föreligger sannolikt endast ett uttryck av det
mångfaldigt bekräftade sakförhållandet, att olika
mikroorganismer för sitt uppvisande kräva en
väsentligt olika behandling, vilken således icke låter sig göra
efter en för alla användbar schablon. Det är därför
mycket antagligt att orsaken till nyss berörda faktum
helt enkelt ligger däri, att man ännu icke lyckats finna
det rätta sättet för renodling o. s. v. av härvid
verksamma mikroorganismer.
Bland de med säkerhet av mikroorganismer
framkallade sjukdomarna är det skäl att här något närmare
beröra tuberkulosen, vars vanligaste form
utgöres av lungsoten.
Åtskilliga tidigare författare hade framhållit
lungsotens smittosamhet, och just på grund härav undvek
Morgagn i (se sid. 126) att obducera lik av personer,
som avlidit i denna sjukdom. Någon allmännare
spridning fick denna uppfattning emellertid icke, förrän
Jean Antoine Villemin (1827—1892), läkare i
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
