Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Invärtes medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sin uppskattning av den patologiska anatomien
gick den anatomiska skolan nog långt. Sålunda ägnade
fransmännen alltför liten uppmärksamhet åt sådana
sjukdomar, som vid obduktionen icke företedde
lydliga organförändringar, och gjorde icke heller alltid
tillbörlig skillnad mellan olika utvecklingsskeden av en
och samma sjukdom.
En omedelbar konsekvens av det rådande
betraktelsesättet var också att terapien nog mycket sköts åt sidan
och i väsentlig grad ställde sig avvaktande. Vid lokala
sjukdomar försummades allmänbehandlingen. Där
terapeutiska åtgärder vidtogos, voro de antingen
alldeles oskyldiga eller också mycket ingripande under
användning av starkt verkande medel i- stora doser.
Läkarna av Pariserskolan voro utmärkta diagnostiker,
mfen rätt klena terapeuter.
Wienerskolan representerade i terapeutiskt
hänseende en nära nog fullständig nihilism, vilken dock
vid en jämförelse med de enorma bloduttömningar, i
vilka BroIjssais och hans efterföljare kort förut sett
all terapeutisk visdom, måste anses hava varit till
utomordentlig fördel för den liidande mänskligheten.
Så småningom började emellertid de resultat, till
vilka den nyare fysiologien kommit, att också inom
invärtes medicinen göra sig gällande. Särskilt i
Tyskland betonade man, att denna hade att söka sitt
förnämsta stöd icke så mycket hos den patologiska
anatomien söm fastmera hos fysiologien, ty sjukdom var
dock i grund och botten intet annat än en rubbning av
de fysiologiska processerna >— en uppfattning som
nära sammangick med en redan tidigare av Magendie
hävdad åskådning, att de patologiska företeelserna
endast äro en modifikation av de fysiologiska.
Härvid förbisåg man ingalunda den patologiska
anå-tømiens stora betydelse, men för den kliniska medicinen
gällde det ju icke blott att beskriva företeelserna, utan
ock att förstå deras inbördes sammanhang, deras upp-
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
