Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Invärtes medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning i åsikterna hade bland sina första representanter
Armà|nd Trousseatj (1801—1867), professor i Paris,
Jean Martin Charcot (1825—1893), professor i
Paris, samt Frerichs (se ovan) och Ernst volsr
Leyden (1832—1910), professor i Berlin.
På samma gång man sålunda kommit till insikt om
att klinik är klinik, har man å andra sidan just från
kliniskt håll fastare än förr knutit bandet mellan denna
och de experimentella vetenskaperna. Litet varstans
hava vid klinikerna för
invärtes medicin inrättats
större eller mindre
laboratorier, avsedda icke
allenast för de i och för
den dagliga sjukvården
nödvändiga kemiska och
mikroskopiska
undersökningarna, utan ock för
belysningen av de
mångfaldiga frågor, till vilka
det alltmer fördjupade
studiet av sjukdomarna,
deras symtom och
behandling lett. Sålunda har
från kliniskt håll ett rikt
tillskott skänkts den teoretiska medicinen, varigenom
såväl summan av vårt vetande i patologisk fysiologi
som i ren fysiologi betydligt ökats.
Under de senaste årtiondena har slutligen
forskningen rörande mikroorganismerna tryckt sitt insegel
på den kliniska medicinen.
Hade man gentemot de bevis, som lämnats av
Laënnec för lungsotens enhetliga natur och av
Bre-t.onneau för identiteten av difteri och kroup, trott
sig kunna göra en del invändningar, så förtogos déssa
all betydelse genom uppvisandet av de mikroorganis-
169
Jean Martin Charcot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>