Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Invärtes medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diagnostiken. Utan att vara i egentlig mening sjukligt
förändrat kan ett organ vara svagt, så att det
visserligen fyller de fordringar, som vanligtvis ställas på
detsamma, men sviker så snart det utsättes för en
starkare belastning. Detsamma gäller tydligtvis också
för ett redan sjukligt förändrat organ. Utredandet av
organens förmåga att utföra sitt arbete är således av
väsentlig betydelse för bedömandet av många sjukliga
tillstånd.
Strävandena åt detta håll, till vilka antydningar
redan tidigare förefunnits, inleddes målmedvetet av
Ado’lph Kussmaul (1822—19*02), professor i
Strassburg, som, efter att vid utvidgning av magsäcken i
terapeutiskt syfte hava begagnat magpumpen,
framhöll att detta tillvägagångssätt kunde få betydelse
såsom diagnostisk undersökningsmetod. Med anledning
härav föreslog Wilhelm Olivier Leube (f. 1842),
professor i Würzburg, att undersöka magsäckens
arbetsförmåga genom att låta försökspersonen förtära
en bestämd föda i bestämd mängd och efter en bestämd
tid medelst magsonden upphämta maginnehållet samt
undersöka detsamma.
Till utvecklingen av den funktionella diagnostiken
bidrog därefter i hög grad Ottomar Rosenbach (f.
1851), professor i Breslau, vilken med denna metod
syftade därhän, att så tidigt som möjligt igenkänna
en förefintlig rubbning av ett organs förrättningar.
Genom att uppvisa sjukdomen i dess första början och
minska anspråken på det sjuka organet hoppades han
kunna böta ett ont, som vore obotligt, om förändringar
av vävnaderna redan inträtt.
Med den funktionella diagnostiken infördes
experimentet på människan såsom klinisk
undersökningsmetod. Man har sökt utbilda densamma för kroppens
olika organ och organsystem. De resultat man hittills
erhållit äro i avseende å vissa organ rätt uppmunt-
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
