Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Bratvaag“-expeditionen finner lägret av Gunnar Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
packisen låg så långt borta, att det inte syntes. Vi kunde nog
ha kommit långt norr ut i år, men så roligt det än kunde ha
varit att ha gjort ett försök till rekord, måste vi se till att ge
oss i väg öster ut. På eftermiddagen lättade vi ankar och gingo
rakt öster ut. Åter fingo vi dimma, som rentav tycktes förfölja
oss i år. Vi hade nu kurs på Vitön — Svalbards östligaste
utpost. Giles land kallas den också på vissa kartor. På de
gamla holländska kartorna, bl. a. på en sådan, utgiven av
Van Keulen från cirka 1710, anges öster om Storön
västkusten av ett land: "Commandeur Giles Land, ontdekt 1707,
is hoog Land". Man har varit villrådig om, vad som menats
med detta land, men med hänsyn till dess belägenhet och
avståndet från Storön är det naturligt antaga, att Giles land är
identiskt med Vitön. Vid klart väder kan man från Storön se
bort till Vitön, och holländarna som varit vid Storön måste
säkerligen vid ett eller annat tillfälle ha sett den andra öns
vita kupol. Man hör inte mycket talas om Giles land ned
genom tiderna, valfångarna höllo sig inom mera lättra fikerade
områden och begåvo sig ogärna till dessa farvatten, som väl
oftast voro otillgängliga för den tidens fartyg, vilka endast
voro utrustade med segel och inte kunde inlåta sig på någon
forcering av isen. På 1860-talet började norska fångstmän
besöka trakterna öster om Nordostlandet för fångstens skull, och
år 1876 siktades Vitön av den kände fångstskepparen Johan
Kjeldsen från Tromsö, som gav den det betecknande namn
den nu bär. Den geografiska forskningen står i stor
tacksamhetsskuld till dessa fångstskeppare, som under utövandet av
sitt yrke gjort många viktiga geografiska upptäckter och
vetenskapliga iakttagelser av bestående värde. Det skall inte heller
glömmas, att det är på grundval av norska fångstmäns erfa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
