Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Behandlingen av expeditionens fotografiska material av John Hertzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var med ytterst små förhoppningar om att lyckas få
fram några bilder eller ens de ringaste bildspår som jag för
undersökning och behandling mottog de filmrullar, som befunno
sig bland fynden på Vitön. Man vet nämligen av erfarenhet,
att den latenta ljusbilden med tiden går tillbaka och i
synnerhet vid knapp exponeringstid — som ju i ifrågavarande fall
i allmänhet var att räkna med — alldeles kan försvinna; man
vet även, att det celluloidunderlag, på vilket filmen är gjuten,
icke förhåller sig indifferent utan så småningom kan påverka
emulsionsskiktet och med tiden förorsaka en alltmer tilltagande
beslöjning, ett förhållande, som gör att fabrikanten alltid anger
en viss tidsfrist, inom vilken filmen måste framkallas för att
giva klara bilder. Denna tidsfrist utgick, för den
Eastman-Kodakfilm, som Andrée-expeditionen medförde, med februari
1898. Å andra sidan har man emellertid exempel på att filmer,
som varit rikligt exponerade och som mellan exponeringen och
framkallningen förvarats på ett svalt och torrt ställe eller
åtminstone icke varit utsatta för starka temperaturväxlingar,
ännu efter ett tiotal, ja t. o. m. efter ett tjugutal år givit
brukbara om än starkt slöjiga negativ. Huru voro nu förhållandena
med de filmer som hemförts från Vitön? Ja, den förstnämnda
betingelsen, låg temperatur under förvaringen, kan ju anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
