Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrées polarexpeditions efterlämnade dokument - Andrées stora dagbok för tiden 11 juli - 2 okt. 1897
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig få [få] apparaten så pass i ordning att vi om än med
svårighet kunde få soppan [f] nödtorftigt uppkokad. Den
innehöll sälkött 400 gr, sälspäck [14] 150, 50 gr mellins food och
resten vatten. Efter uppkokningen åto vi den med god smak.
Sälköttet tyckes nästan smälta bort vid kokning blir redan efter
Sid. 101 få minuters kokning ytterst mört och delikat. Just som vi slutat
måltiden och den outtröttlige arkitekten S. återgått till
byggandet ropade han "En björn". F och jag som ännu sutto i
kokapparatbekymmer skyndade ut och hade då nöjet se en präktig
björn helt nära oss. S och jag blefvo väl litet ifriga ty vi sköto
hvar sin bom hvaremot F [gaf] med sitt skott gaf björnen hans
bane. Stor glädje. Vi hade ökat våra matförråd till fram i
april — till Vintrens slut och därtill erhållit en präktig hud.
Björnen är polarforskarens bäste vän. Denne hade kommit till
oss från ett aflägset litet isflak (2 à 300 m) simmande öfver
ett [tillfruset] vatten så tillfruset att vi som sedan rodde ut i
det måste slå oss väg genom isen med åror och skyffel. När
han sköts hade han just retirerat tillbaka till sin ränna [och
vid skottet kasa] men tyckte väl ej om att gå i igen och simma
den långa vägen ty han vände sig mot F och tycktes vilja gå
anfallsvis tillväga. Vid skottet åkte han ner i vattnet baklänges
och gaf genast upp sin anda. Vi drogo honom "till land" medelst
en dragg och sedan fingo vi en snara om hvardera bakfoten
samt drogo med lätthet upp honom ur vattnet. Jublet blef stort
Sid. 102 ty björnen var ett stort och präktigt djur. Han ändvändes
därefter, fick så en snara om hvardera f ramfot en och en om halsen
så att han vid dragning släpade längs håren och så gick det
under hurrarop till lägret. Der F och S. [flänsar] raskt
undangjorde det första flänsarbetet under det att jag ånyo upptog
bleckslageriyrket. Dock hade vi dessförinnan varit ute i tunn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
