Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visby in Maj o Anno Domini 1281.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppen på den arma Kristina; men så
grydde morgonen, och hon var fri.
Men se, det som af Djäfvulen tilltänkt
var till skada och fördärf, det var genom
Guds stora nåd vordet till hans
förhärligande. Ty på den unga kvinnans lekamen
stod nu afbildade de sår, som vår Herre
och Frälsare bar på korset, till en syn och ett
under för alla människor och till ett tecken
på, att Herren sig henne vidkände som sin
egen brud. Och Petrus tackade och lofvade
Gud, att han nu omsider fått skåda en af
de heliga.
Tänk om slik nåd ock kunde
vederfaras dig, Kristina, du som också hafver dig
hängifvit till att vara Kristi sanna brud!
Från den dagen besökte Petrus Kristina,
så ofta han kunde det lofligen göra, och de
samtalade i tukt och ära om Gud, som är
kärligheten, och om det himmelska lifvet,
där intet skall skilja dem, som höra
samman och älska hvarandra. Och kunde det
då hända, allt under dessa samtal, att
Kristina plötsligen föll omkull på golfvet, som
var hon döder. Och då talade hon med
änglarna outsägliga ord. Och Petrus hörde
henne hviska: »Du högt älskade, du rena,
du min brudgum!» Och däraf slöt han, att
hon såg och talade med Jesus. Och hon
lofprisade sin himmelske brudgum och bad
för vänner och för fiender, så det en sten
kunde röra. Och Petrus tyckte, att han var
Gud när, då han såg och samtalade med
Kristina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
