Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näfvarna, din bondlurk!» skrek Söfren
skummande af raseri och försökte förgäfves slita
sig lös ur vilddjurets klor. Men om också
Steinar var gammal, så hade han nästan
hela sitt lif icke gjort annat än såga och
hugga ved, så att armarna hans voro som
knotiga ekstammar, och pastorn stod som
spikad mot väggen. Steinar såg endast bort
åt sin matmor, om hon skulle ge order till
aflösning. Men fru Margrete lät honom stå.
»Så är det, man tämjer vilda djur,»
sade hon helt lugnt. »Jag har haft exemplar
af det släktet förr. Men vill han nu lofva
att vara stilla och höra på förnuftigt tal,
så skall han bli fri.»
Herr Söfren mumlade något mellan
tänderna om förbannade kvinnfolk, men gjorde
icke något motstånd. Så nickade fru Margrete,
och Steinar släppte sitt tag.
»Du kan hålla dig i köket tills vidare,
om du skulle behöfvas,» sade hon, och
Steinar gick.
Därpå gick fru Margrete fram och
fattade Söfrens hand.
»Sätt sig här i armstolen, min son,»
sade hon, »så vill jag tala några ord med
honom.»
Söfren satte sig. Han var alldeles blek,
men skämdes i grund och botten öfver sin
råhet. Fru Margretes värdiga lugn
afväpnade honom. »Vi måste komma litet på
det klara med hvarandra,» sade hon, »så
att vi slippa allt bråk för framtiden. Jag
kan nog förstå, att han är en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
