Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa morgon sträckte herr Söfren upp
sig så rak som möjligt. Fru Margrete
låtsade, som om ingenting händt. Mari gick
omkring med nedslagna ögon och dåligt
samvete.
»Nu har jag förlorat ett vad, fru
Margrete,» sade Söfren.
»Har han det?» svarade fru Margrete
likgiltigt.
»Ja, jag slog vad med syster Mari, om
ni kunde bli rädd eller ej. Jag ansåg, att
ni kunde, men hon sade, att ni kunde icke.
Och hon vann.»
Mari såg upp på sin Söfren. Hon
beundrade hans färdighet i att ljuga. Men
fru Margrete sade kallt:
»Jag hoppas, att ni nästa gång väljer
ett annat föremål för er vadslagning.»
Från den dagen tyckte sig Söfren märka,
att fru Margrete visade sig kyligare mot
dem än förut. Hon gick mera ur vägen
och höll dem liksom tre steg från lifvet.
Hon var icke heller så meddelsam som förr
om kvällarna. Men hennes ögon följde dem,
hvar de stodo och gingo, och hon formligen
vakade öfver, att de icke skulle få vara
ensamma. Hade hon fattat misstanke om, att
det icke hängde riktigt rätt ihop med
systerskapet? Detta spioneri blef outhärdligt.
Att få lifvet af henne på något hyggligt
sätt, hade de måst uppgifva. Och sjuk kunde
hon ju icke bli, så länge hon hade
lifselixiret. Men kunde man då icke på ett
eller annat sätt få henne bunden vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
