Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon, »annars har hon icke lidit något men.
Kanske har förskräckelsen och stöten också
skakat hjärnan en smula, men vi skola lägga
på kalla omslag, så repar hon sig nog. Vill
så han gå ner i vedboden och be Steinar
leta reda på några bra och släta ribbor —
så pass långa och så pass breda — han
skall hyfla dem väl, säg — så skola vi taga
och spjäla benet. Lita på mig, jag är van
vid sådant där!»
Söfren lomade stilla i väg, och efter att
ha uträttat sitt ärende, gaf han sig i sitt
hjärtas förkrosselse till att reparera trappan
och fästa den med ett par så väldiga spikar,
att själfve Goliat skulle kunnat stiga på den
utan risk.
Men hvarför skulle nu Mari just den
morgonen, och så tidigt, ha gått dit upp,
där hon icke hade något att göra annat än
på söndagsmorgonen för att hämta sina
kläder ur kistan i klädkammaren? Var det
Guds straff för hans förmätenhet att på eget
beråd korsa Guds vägar? Söfren gick in
på sitt rum och brast i gråt och lofvade
sig själf att vänta tåligt, bara nu Mari ville
komma sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
