Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Var det icke bra karlar då?»
»Det är, som man tar det. Den andra
började att bli brutal liksom han, min son,
men han fick också samma behandling som
han. Så begynte han att dricka. Den tredje
var en riktig pedant, som gräfde ner sig i
gamla papper och skinnböcker och predikade
bönderna i sömn med sin lärdom. Och jag
har gått här och måst vara dessa
främmande mäns hushållerska i alla dessa år.»
»Hade ni då ingen att tala med?»
»Kan han säga mig, hvem man skulle
tala med här? De vidskepliga bönderna,
hvilkas religion bara är tomtar och huldror
och troll och djäflar, och som tro, att hvar
och en af naturens lagar är ett underverk,
gjordt för deras skull. Eller madam Dyrhus,
som bara talar om mat och pengar? De
enda jag hade, voro djuren och fåglarna
och träden och kyrkogården, men de voro
skam till sägandes också de klokaste.»
»Ni har varit ensam då?»
»Ja, det kan nog så vara. Fastän den
människa är aldrig ensam, som förstår att
taga sin tillflykt till den store läraren och
läkaren naturen, och som kan lägga sitt öra
till dess bröst och lyssna. Den talar med
mångfaldiga röster. Den predikar genom
färger och toner om frid och skönhet. Och
alla mina gamla lyckliga minnen voro som
förmälda med den, ty min man och jag lefde
samman i vår kärlek till naturen och drucko
tillsammans visdom ur den. Och vi älskade
dessa rum. Trettio års lyckliga minnen äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
