Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned mellan trädtopparna och låter skogens
musik vagga dig till hvila. Du glömmer,
att du ännu har långt att gå, innan du är
framme. Slutligen spritter du upp och går
vidare. Men hvar går den egentliga vägen ?
Här äro så många förledande stigar, som
slingra sig än hit, äm dit. Här har man
kört timmer, här har man kört ved, här är
spår efter kälklass. Hvarthän? — Du får
gå på vinst och förlust i den riktning, du
fått dig anvisad, så når du väl omsider fram
till folk.
Men höstkvällen är lömsk. Mörkret
börjar tidigt sänka sig öfver skogen, och
från söder begynna dimmor stiga upp. Vinden
har vändt. Du skall få se, man får regn
öfver sig, innan man vet ordet af.
Dimmorna sänka sig som ulltappar ned mellan
granarna. De vifta som långa, hvitgrå slöjor,
hvilka vilja locka en på afvägar. Nej tack,
älfjungfru, — jag bryr mig icke om ditt
sällskap i kväll. Jag vill hellre sitta på en
trebent stol i en bondstuga och värma mig
vid spisen och få en kopp kokhet mjölk.
Var det icke det, jag visste? Där börjar
dimman redan upplösa sig i ett fint
duggregn. Och så beckmörkt det blir! Hvar
är vägen? Hvar är stigen? Blir det icke
snart en öppning i skogen eller en backe,
hvarifrån man kan få litet utsikt och speja
efter ljus? Nej, samma obevekligt stela
rader af mörka granar, som stå uppställda
led vid led likt soldater. De se rent af
hotande ut, de tyckas hånfullt tillropa en:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
