Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gå på, Nils — gå på,» sade Per och
knuffade fram Nils.
Med framsträckt hufvud rusade Nils på
Tolleiv, men i detsamma föll slaget, och
Nils störtade som död till marken.
Per satte i med ett skrik och tog till
fötter ned genom skogen, så fort han kunde.
Tolleiv stod kvar alldeles blek. Han
lutade sig mot granstören och såg på sin
fallne fiende. Denne rörde sig icke. Så
gick han sakta in till Signe.
»Du får packa ihop dina grejor, Signe,
här kunna vi nog icke stanna längre.»
»Hvad säger du?»
»Öfverheten har slagit klorna i oss,
och då blir det ingen lefvande fred.»
»Men hvart skola vi taga vägen?»
»Vi få draga till fjälls — där finns väl
alltid något hål, som vi kunna krypa in i,
så mycket, att vi bärga lifvet. Vi få lassa
på storkälken, och så få vi hjälpas åt att
draga.»
»Men getterna då?»
»Dem släppa vi lösa, så följa de väl
med eller lifnära sig i skogen.»
Signe tordes icke fråga mera. Hon gick
ut på dörrtröskeln. Där blef hon varse den
fallne. Hon såg på Tolleiv.
»Är han död?» frågade hon.
»Vet icke — han har i alla fall icke
börjat röra på sig än.»
»Hvad skola vi göra med honom?»
»Han får bli liggande. Kvicknar han
till igen, så linkar han sig väl hem. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
