Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi få taga oss en liten rast här, Signe,»
sade han, »och få oss litet mat. Vägen blir
lättare nu in mot sätrarna.»
De satte sig ned, togo fram spickeköttet,
mjölkade getterna i en af träskålarna och
drucko det till. Ingen af dem sade något,
de stirrade bara framför sig. Detta hade
kommit så oväntadt.
Så lade de åter tåligt repen öfver
axlarna, och så bar det i väg.
Innan det började mörkna, voro de
framme vid ingången till säterdalen. Hur
ofta hade Tolleiv icke färdats här sommar
och vinter. Han var känd som en af de
bästa skyttarna i trakten och hade i dagar
strukit omkring på vidderna efter ren. Men
alltid hade han haft sin stuga att taga sin
tillflykt till. Nu var den stängd. Nu var
han liksom ren och ripa hänvisad till
högfjället, han också. Underliga tankar rörde
sig i Tolleivs bröst, under det han stod och
stirrade framför sig. Där låg Ronderna,
skinande blanka med snöstrimmor ner öfver
sin blå mantel. Alldeles nedanför sig såg
han Vålåsjön slingra sig som en smidig
orm, medan Furusjön längre bort utbredde
sin lugna yta i höstsolen. Furuskogen följde
ännu med en bit, så slutade den, och mossar
och ljung intogo dess plats.
»Orkar du mer, Signe? Vi måste laga
att hinna fram till Sandbusätern, innan
mörkret faller öfver oss. Vi bryta upp
dörren med yxan, i fall den är stängd.
Hade nu isen legat på Vålåsjön, så hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
