Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet, så att våra spår yrt igen. I kväll orka
vi icke mera än att lägga oss och hvila ut
efter ansträngningen. I morgon bittida få
vi se oss närmare omkring.»
Signe var ute och bar in sängkläderna
från kistan, medan Tolleiv bredde litet hö
och ljung under getterna och gaf hunden
mat. Så lade de sig fullt påklädda som de
voro, sida vid sida i sängen och somnade
snart, medan skuggorna från elden dansade
under takbjälkarna.
På morgonen var Tolleiv uppe med
solen.
»Vi komma att få det riktigt bra här,»
sade han, »när vi väl komma i ordning.
När det så gått ett par månader, får jag
lista mig ner till Sandbubonden och skrifta
för honom. Han är en snäll och hjälpsam
man, och jag skall lofva honom första
renbocken, jag skjuter. Det blir värst att bärga
getterna. Men när snön blir för svår, så
att de icke kunna lifnära sig längre, få vi
slakta dem. Det är bra, att vi ha mat
för de första par dagarna, så kunna vi släpa
hem litet ved, innan snön blir för djup.»
Och så började dessa två sitt
högfjällslif. Dag efter dag kunde man se Tolleiv
klädd i sin skinntröja, med bössan öfver
axeln, på sina skidor fara öfver de stora,
hvita vidderna för att leta efter ripa eller
ren, varg eller räf, hvad som helst som
kunde tjäna till lifsuppehälle, eller sitta tåligt
sammanknipen nere på den isbelagda sjön,
som han huggit hål på, och fiska laxöring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
