Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I fem år hade Tolleiv lefvat på fjället.
Om sommaren höll han till i någon håla
eller i ett båtskjul, om vintrarna turade han
om att bo på sätrarna rundt omkring. Ty
visserligen voro bönderna snälla och ville
hjälpa honom allt, hvad de kunde, men de
ville ogärna komma i delo med öfverheten.
Och kom det i dagen, att de kände Tolleivs
vistelseort, ja, läto honom fritt hålla till på
deras sätrar, så skulle lagens straff drabba
dem. Därför hade de ögonen med sig och
skickade alltid bud upp till Tolleiv för att
varna honom, när det var fara å färde.
Herr Laurits Folkvardson hade redan flere
gånger haft sina handtlangare uppe att
genomsnoka fjället, men de hade aldrig fått
tag på Tolleiv. Det måste också alltid heta,
att Tolleiv brutit sig in på sätrarna
olofvandes, och bönderna ställde sig förbittrade
inför fogdens drängar och lofvade fogden
all hjälp, han ville ha, på samma gång som
de sände bud till Tolleiv att akta sig. Det
fanns också alltid fullt upp af sådana, som
bytte ut hans villebråd och garn mot
matvaror och krut och kulor, när han i nattens
mörker smög ner till gårdarna och försiktigt
knackade på fönstret hos bönderna. Hade
så icke varit, skulle det varit omöjligt för
Tolleiv att härda ut, så gammal som han
nu var. Ty han fyllde sitt åttionde år.
Tolleiv blef trött på detta ansträngande lif.
Att färdas på vidden arla och särla i hvad
väder som helst för att skaffa tillräckligt
att uppehålla lifvet med, många dagar ströfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
