Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förföljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, det är underligt ställdt för somliga.
Det blef ringa glädje för dig, Signe, i det
äktenskapet.»
»Å ja, glädjen växer just icke här på
jorden. Men jag skall aldrig glömma, Tolleiv,
hur snälla I två, du och Sylvi, voro mot
mig, då I togo mig till er i stugan och läto
mig stanna där.»
»Du gjorde nog full nytta för dig, du
Signe, det var ingenting att tacka för. Och
hade jag icke haft dig nu, sedan Sylvi dog,
så skulle det sett skralt ut med Tolleiv.
Gud löne dig, som du förtjänar.»
»Ja, han löne dig med, Tolleiv.» —
Det var en kväll de två fredlösa sutto
ensamma som vanligt på en af sätrarna, då
det bultade på dörren. Tolleiv spratt upp
från huggkubben, på hvilken han satt, grep
bössan och gick mot dörren. Signe stannade
spinnrocken.
»Hvem är det?» sporde Tolleiv.
»Vägfarande man som ber om husrum,»
ljöd det utifrån.
»Är du ensam?» frågade Tolleiv.
»Alldeles ensam,» svarades det.
Så öppnade Tolleiv dörren. In kom
en man med ränsel på ryggen.
»God kväll och guds fred i stugan,»
sade mannen och hälsade.
»Dig detsamma,» svarade Tolleiv och
Signe på en gång.
»Vore det möjligt att få husrum här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
