Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blivit flyttad från sin gamla plats till en ny invid fästet Stäke-
holm. Härigenom hade åtskilliga förvecklingar uppstått, och en
av dessa medförde, att gamla Västervik eller Gamleby av Gustaf
Vasa år 15534 berövades dispositionsrätten till sin dåvarande
prästgård, Åby. Eftersom Gamleby församling alltså saknade
prästgård, blev denna socken vid dåvarande kyrkoherdens, herr
Måns”, död, som inträffade senast 1560, lagd som annex till Törns-
fall. Kyrkoherden i Törnsfall blev alltså kyrkoherde även i Gam-
leby, men bodde i Törnsfall. Detta tillstånd rådde dock blott till
1570. Då utvidgades nämligen ”Stegeholms och Västerviks grev-
skap”, vars innehavarinna var grevinnan Märta Sture, änka efter
Svante Sture, och efter utvidgningen tog grevinnan en kaplan i
sin tjänst, vilken skulle uppehålla gudstjänsten i Gamla Väster-
viks socken. Denna fick därmed åter egen präst, och samtidigt
skildes dén från Törnsfall.
Den förste prästen under föreningen av Törnsfall och Gamleby
var Sven Månsson (nämnd 1560—063), och efter honom kom
Nicolaus Elai, under vilkens tid skilsmässan skedde, varför han
efter 1570 till sin död var kyrkoherde i endast Törnsfall. Han
efterföljdes av Jonas Erici, denne i sin tur av Johannes Johannis,
och den siste kyrkoherden i det gamla självständiga Törnsfalls
pastorat var Nicolaus Petri Westerlander, som vid Törnsfalls
förening med Västervik 1653 fick transport till Gamleby, men
avled i sin gamla församling och blev begravd där innan han hun-
nit flytta.
Törnsfalls kyrka var sannolikt i likhet med andra landskyrkor
under dessa äldre tider enkel och torftig till sin inredning. Sitt-
bänkar funnos säkerligen ej, och golvet bestod troligen av till-
trampad jord utom där gravstenar utlagts. Men den saknade icke
utsmyckning. Väggarna voro försedda med målningar, av vilka
fragment upptäcktes vid restaureringen 1910, ett flertal träskulp-
turer funnos och bland kyrkans övriga inventarier räknades dess-
utom åtskilliga saker av värde.
Av ett år 1657 upprättat inventarium framgår, vilka kyrkliga
inventarier församlingen i sin egenskap av nyblivet annex till
Västervik då tagit i arv från den äldre perioden. Enligt det-
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
