Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parti än 15 kannor. Många köpte så mycket eller mera på en
gång, men hade man ej råd därtill, slog man sig — ha gamla
personer berättat — tillsammans och gjorde ”ett uttag” på 15
kannor, som sedan delades.
Samtidigt med att brännvinet alltså på denna tid — från 1860
tills ny brännvinsförsäljningslagstiftning 1895 trädde i kraft —
flödade ganska ymnigt från nämnda och andra försäljningsställen,
fanns det också inom socknen en del krogar, där utminutering
skedde supvis. Vilka dessa voro under förra delen av 1800-talet
framgår ej fullt klart av tillgängliga handlingar, men det före-
faller som om tillåtna sådana funnos dels vid Kallåker och dels
vid Almviks köping, medan en lönnkrog fanns vid Stensholm
(Hjortekrog). Då vid husbehovsbränningens avskaffande även
krögerirörelsen 1855 skulle regleras, begärde nämligen hemmans-
ägaren Jan Gabrielsson och handlanden C. M. Hallendorff att
inom socknen, den förre i Kallåker och den senare i Almviks kö-
ping få utminutera brännvin och andra spirituösa drycker, vil-
ket torde få tydas så att rättighet nu enligt den nya lagen sök-
tes för tidigare drivna rörelser. Dessa hade tydligen drivits
med sockenstämmans gillande, ty när på sockenstämmor 1843
och 1844 frågades, om det fanns någon krögerirörelse, som kunde
komma ifråga att indragas, svarade stämman nej. Den senare
stämman, 1844, ville emellertid, enligt protokollet, ”begagna till-
fället att uttrycka sin ogillan över en i socknen befintlig lönn-
krog, Stensholm kallad, och önskade och förmodade, att jord-
ägaren, på vars ägor stugan ligger, skulle göra allt vad i hans
förmåga står, att befria församlingen från denna olägenhet, var-
jämte man hade skäl förmoda det kronobetjäningen, icke okun-
nig om detta oskick, skulle lagligen beivra saken”. Ägaren till
Stensholm kom emellertid ett par år senare, 1846, med en fråga,
om församlingen hade något emot, att samma lägenhet blev an-
mäld till skattläggning av krögerirörelse — lönnkrogen skulle
sålunda nu legaliseras — och då ansåg sig ”stämman böra till-
styrka denna ansökan, helst där av gammalt varit skattlagd krog
och därigenom resande i alla fall stanna”. År 1849 klagade stäm-
man över att åtskilliga lönnkrogar funnos inom socknen. i
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
