Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men betydelsefulla ansatser gjordes dock tidigare. Sålunda reg-
lerades tiggeriet gång efter annan, såsom genom 1698 års tiggare-
förordning, vilken förbjöd tiggeri utanför vederbörandes hem-
socken, och hemortsrätten bestämdes genom en kungl. förordning
av den 5 dec. 1788. I Törnsfalls bevarade sockenstämmoproto-
koll göra sig dessa förhållanden länge mest märkbara genom stän-
diga räfster med dem som hyste löst folk, som ej hörde hemma
i socknen, och redan 1653 antogos stadgar med förbud mot hy-
sande av sådana personer. Likaså vidtogos åtgärder mot tat-
tare och ”s. k. lappar” (fattigt, löst folk, jämför uttrycket fattig-
lapp). De inom socknen hemmahörande fattiga fingo dock gå
omkring och bedja om bidrag till sitt uppehälle, och dessutom
blev det vanligt att vid begravningar, bröllop och andra liknande
sammankomster göra insamlingar till de fattiga. Enskilda per-
soner ihågkommo också vid särskilda tillfällen de fattiga med gå-
vor, och vidare var det vanligt att böter för smärre förseelser
villföllo de fattiga. Några räkenskaper över dessa medel finnas
dock icke bevarade, och antagligt är, att församlingens pastor
mottog och utan egentlig redovisningsskyldighet fördelade dessa
små och säkerligen högst otillräckliga belopp.
Fattigvårdsfrågan i egentlig mening behandlades första gång-
en på en sockenstämma 1726. Kyrkoherden Johan Petrelius var :
då ny i pastoratet, och nu förde han fattigvården på tal, varvid
det konstaterades, att inga donationer till de fattigas understöd
funnos i socknen ”utom thet som faller vid begrafningar och af
christmilde menniskor”, heter det i protokollet, där kyrkoherden
tillfogat: ”Jag förmante fördenskull till christelig gifmildhet.”
Emellertid fanns det, som förut nämnts, redan då en de fattigas
kassa, till vilken medlen tydligen kommit på de sätt som förut
omtalats.
Vid detta tillfälle fördes också, förmäler protokollet, på tal
den skäppa säd, som av vart mantal skulle givas åt ”scholemäs-
taren i socknen”, vilken socknemännen -— som tydligen icke
voro särskilt intresserade av folkundervisningen — menade kun-
de givas åt de fattiga. Kyrkoherden avvisade dock detta deras
förslag.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
