Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till 150 f. Kr. Liknande fyndbrist utmärker största delen av vårt
land, och man har — samtidigt som man fasthållit vid ovan-
nämnda datering av järnålderns början — sökt förklara den glesa
fyndfrekvensen på olika sätt. Geologiska och botaniska iaktta-
gelser ha otvivelaktigt visat, att klimatet försämrats vid denna
tid till den grad, att det kan ha förorsakat avfotkning. En annan
teori är, att en genom folkvandringar orsakad spärr nere i Mel-
laneuropa stoppat gamla och för kulturutvecklingen i Norden
livsviktiga förbindelser söderut. Man har också förklarat spar-
samheten på fynd genom att antaga en förändring av grav-
skicket, som innebär att man ej längre ger gravgåvor eller att
man begraver under flat mark. Slutligen har man helt nyss tol-
kat fyndbristen så, att den ej betyder brist på folk utan på me-
tall, m,. a. o. att man ej lärt sig utnyttja den inhemska tillgången
på järn förrän framemot Kr. födelse. Det finnes tecken som tyda
på en begynnande järnindustri i andra århundradet före vår tide-
räknings början, och intressant nog tycks det vara den små-
ländska myrmalmen, som lämnat råvaran för den äldsta järntill-
verkningen. Synbarligen är det ölänningarna som först förstått
utnyttja den småländska sjömalmen. Fr. o. m. nyssnämnda tid
stiger fyndsiffran plötsligt och så starkt, att ön rent av fram-
står som ett skandinaviskt fyndcentrum; vapengravarna från
Övre Ålebäck och Ryd äro klassiska namn i den arkeologiska lit-
teraturen. Ett något senare gravfynd ger direkt bevis för tidig
öländsk järntillverkning i det det innehöll slagg. Om andra lik-
nande tecken skall talas senare. ”Det ligger nära till hands att i
ölänningarnas effektiva utnyttjande av de småländska sjömalms-
tillgångarna se den ekonomiska grundvalen för den öländska kul-
turblomstringen under äldre järnåldern”, säger Stenberger i sitt
viktiga arbete, som nämnts i början av denna uppsats. Samti-
digt har man också tydligen förstått att utnyttja de möjligheter
som öläget erbjöd för kommunikation, handel och andra förbin-
delser — i likhet med andra forntida öfolk, t. ex. på Gotland och
Bornholm. Öland är en outtömlig fyndgruva för arkeologerna
under järnets århundraden, medan fastlandet länge varit om också
inte tomt så ytterst fyndfattigt ända fram till vikingatidens bör-
jan. Fastlandets fyndluckor ha dock under senare år börjat fyl-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
