Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som enligt fynd ur gravarna går tillbaka till mitten av folkvand-
ringstiden. Ungefär då hörde vi först talas om Tjust i en skri-
ven urkund, och vi trodde oss ha spårat ett forntida Tjustting.
Tecken tyda på att tinget vid denna tid av olika orsaker flyttats
till annan och lämpligare plats i häradet. Vart? Det framträder
i urkunderna på den plats där det ännu ligger, Garhleby, i det när-
maste samtidigt som platsen först nämnes som stad. Troligen
har det legat där sedan det flyttades mer än ett halvt årtusende ti-
digare, då också ett samhälle höll på att växa fram där, belagt av
fornminnen runt omkring. Detta samhälle har möjligen ännu äldre
anor såsom kultställe, vilket skulle intygas av ett närbeläget Ul-
levi i dess av språkforskningen antagna egenskap av central
kultort i bygden. Liksom uppkomsten av ett forntida Kalmar kan
Västerviks förhistoriska existens förklaras av kulturgeografiska
förhållanden. Platsen ”låg fullkomligt centralt i forntidens Tjust
vid innersta ändan av en vik som i landskapets mitt från Öster-
sjön skjuter nästan tre mil in i landet. — I Gamleby samla sig ock-
så landsvägarna från alla väderstreck som strålarna i en bränn-
punkt”, och detta vägsystem har forntida traditioner.
Bakåt i stället för framåt i tiden kommo vi nu en stund, men
det skedde för att ge bättre rättvisa åt fastlandet gentemot Öland,
än vad föregående järnålderskapitel gjort. Och eftersom det nu
gällde forntidshistoria på endast ett par snävt begränsade lokaler
— länets båda ”huvudstäder” — har det synts mig lämpligast att
inte plottra sönder den i olika kapitel utan samla den på ett stäl-
le, där det fanns en lämplig utgångspunkt. En sådan erbjödo vi-
kingatidsfynden.
Till dessa återgå vi nu och kunna i anslutning till nyss påvisad
ökning av fasta fornlämningar på fastlandet också konstatera
större förekomst av lösfynd där, t. ex. av vapen och smycken,
fastän varken de eller gravfynden tåla jämförelse med Ölands ri-
kedomar. Det gäller också skattefynden, varav ön har ett 50-tal
mot fastlandets cirka 10, vilka dock tillräckligt tydligt visa, att
smålänningarna börja taga upp konkurrensen med ölänningarna i
utrikeshandeln. Ett stort praktfynd härrör från Söregärde i
Ryssby, ett annat från Äskedal i Loftahmar. Vikingatidens
skattfynd innehålla så gott som aldrig guld- utan silversaker, näm-
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
