Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen mynt, framför allt arabiska, men även tyska och engelska,
vidare smycken och bitsilver. Det gäller naturligtvis om dessa i
jorden gömda silverskatter detsamma som om folkvandringsti-
dens guldfynd, att de inte blott böra ses som bevis på rikedom
och utländska förbindelser utan också som tecken på orostider,.
vilka drivit folk att gömma undan sina dyrbarheter. Det tycks
ha varit oroligt inte bara vid främmande kuster, där nordborna
själva härjade, utan också hemma, där man fick sina gärningars
lön av främmande vikingar, vilka gjorde Östersjöstränderna osäk-
ra. Det är främst ”venderna”, slaver från öster och från Tysk-
lands nordkust, som äro de skyldiga, liksom kanske redan under
folkvandringstidens härjningar.
Med vikingatiden går forntiden över i medeltid, förhistorien blir
historia, som kan utläsas av eftervärlden ur skriftliga dokument.
De enskilda människorna börja träda fram ur tiden, som hittills
blott visat sig i fornfynd ur jorden. Nu möta vi namn efter namn
på runstenar från hednatidens sista och kristendomens första år.
i ”Ågöt och Gera och Kättil läto resa stenen efter sin fader Ägil.
Ärnfast den övermodige högg runorna” (L:a Helleberg i V. Ed).
”Sigtrygg lät resa denna sten efter Halvdan, sin fader. Gud hjäl-
pe.” (Nu i Högsby kyrka). Oftast äro runstenarna resta över
avlidna, men någon gång till minne av en gärning, som var av be-
tydelse. Så berättas på en sten från Ryssby, att ”Illuge lät göra
bron till minne av Karl, sin duktige fader”. — En intressant be-
byggelsehistorisk notis ger en bekant runsten från Gursten, Lofta
socken i Tjust. Inskriften lyder: ”Skägge, son till Gode Vifredson,
ristade runorna. Sonen åtnjöt de av Kåte smidda värdeföremå-
len.” Huvudpersonen som stenen syns vara ägnad, heter Gode,
stenen är Godes sten och torde som sådan ha givit namn åt går-
den Gursten på platsen. Den kan dateras till tiden omkring 900
av inskriften, som är märklig, då den är gjord — ej med vanliga
danska runor — utan med den i Sverige sällsynta variant av vi-
kingatidens runalfabet, som kallas svensk-norska eller Rökrunor
efter den kända stenen vid Rök i Östergötland. — Om den magis-
ka innebörden av runtecknen, som den östgötska stenen ger exem-
pel på, om språket i inskrifterna, om andra historiska vittnesbörd,
som kunna avvinnas runorna, och framför allt om runstenarnas
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
