Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antalet lador, t. ex.: ”den ängen var åtta lavaller.” Då vi i våra
dagar ser de många ladorna som finnes i Norrland, tycka vi att
det är underligt, men det var ju likadant här nere för 100 år
sedan. Till hankar att binda stänger på halmdösar, om kolmilor
och till att binda halmtak, användes alltid vidjor. Till att fästa
<< grinden vid grindstolpen så att det gick att öppna, användes
mången gång en vidjehank. Brunnsstången vid vattenämbaret och
även själva brunnsvågen var fästad med vidjor. Raffterna på
taken och mesarna eller sadlarna fasthöllos med vidjor vid klövj-
ning. Selarna voro mycket tidigt delvis av vidjor, från selkroken
ned till selknäet var vidjehank.. Tvagor som användes att skubba
golv med voro av granris som sammanbundits med vidjor. Kvas-
tar av björkris på samma sätt. Andra kvastar och vispar voro
ibland bundna med vidjor och i andra fall ’med granrötter som
kluvits. Djur av olika slag)’såsom kor, stutar, kalvar, getter och
får tjudrades alltid med vidjehankar, som i en del fall kunde
vara flera meter långa. Ibland voro dessa fästade i en hank om
halsen, i andra fall var ena änden fästad om framfoten. Djur
som :”flöjade” hade olika slag av hinder fästade vid sig, såsom
en tjuga som släpades under halsen, fästad med en vidjehank.
En flöj, en brädlapp, hängdes på pannan framför ögonen, fästad
med en vidjehank vid hornen för att djuret ej: skulle se och kunna
flöja. Ett djur som stångade ned gärdesgårdarna fick i många
fall bära en liten banke med två hjul, som fastsattes med en vidje-
hank vid hornen. En bagge, som ej gick stilla utan ”flöjde”, fick
ibland en vidjehank med en ring på mitten, så att det blev någon
fjädring i skaget, fästad ex. vid vänstra framfoten och högra
bakfoten. Kolryssar och andra häckar voro delvis hopbundna
med vidjehankar. Ryssjor, mjärdar, båtar och andra fiskredskap
voro fästade med vidjor på ett eller annat sätt.
En lie var alltid fästad vid orvet med:-en vidja. Man tog en
gren av en slät vidja i en vidjebuske, som klövs i mitten, den
barkades och täljdes jämn och fin, sedan sattes liens tånge i ett
hål i ändan av lieorvet och den halva vidjegrenen snoddes om,
därefter slog man en större träkil under vidjeringen över själva
änden. På kilen var en liten kloss under, som höll vidjekvistens
ände kvar. Denna vidjehank kunde hålla flera år om man fick
5 73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
