Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luzernafjärden öppnar sig. För över reser sig Spårö båk. Båten
puttrar vidare genom Skanshålet och sundet innanför Marsholmen.
Här är stränderna grunda. Större båtar går inte den vägen. Mitt
i sundet ligger en sten. Det är djupast på nordsidan om stenen.
På södra sidan tar sig fiskebåtarna fram, men: inte så många
andra. Under kriget var Marsholmshålet blockerat av hopkedjade
timmerbråtar. I vad mån det var effektivt ur försvarssynpunkt
kan jag inte uttala mig om, men för fiskarbefolkningen i Väster-
viks södra skärgård blev det ett tillräckligt stort hinder. De
tvingades gå en stor omväg över ”Asken”. Särskilt besvärligt blev
detta för de tungt lastade sillbåtarna efter perioder av stormar
och dåligt väder. En last, som man under fredstid kunnat föra till
stan på en båt måste man nu försiktigtvis lasta på två eller tre.
Oljeförbrukningen steg. Emellertid tyckte Händelöpborna, att
något måste göras åt saken. En av dem, Gotthard Bengtsson, upp-
vaktade försvarsmakten och framhöll sina synpunkter, särskilt
med hänsyn till den knappa tillgången på råolja. ”På södra sidan
av stenen tar sig ändå inga andra än vi fram.” Och kan ni tänka
Er! De militära myndigheterna lät omedelbart ta bort timmer-
stockarna söder om stenen. j
Fiskebåten går vidare genom det smala Spårö sund och bort
över Lindödjupet. Nu syns Händelöp. På avstånd ter sig ön som
en lång, låg, skogbevuxen udde, sammanhängande med fastlandet.
Båten rundar Lindö mycket nätt, ger sig ut förbi Horns udde,
och går in mellan Gåsskär och Södra Blekskären. Sedan är man
snart inne i det smala sundet mellan Händelöp och Stomsön. Båt-
husen, sjöbodarna och byn lyser nu emot oss i olika röda nyanser.
Sist styr vi in i det grunda ”Gloet”, öns egentliga hamn. Den ut-
göres av en smal, kanalliknande vik, kantad av sjöbodar och båt-
hus, bryggor och tjärade ”smackor” eller ”smällor”. Ju längre
in man kommer, ju ålderdomligare blir stilen på sjöbodarna. Det
hela ser mycket pittoreskt ut. Man kommer på något vis att tänka
på en gata i Venedig. Här har säkert varit en utmärkt hamn förr
i tiden. Nu, när båtarna har blivit större och Gloet grundare, är
hamnen inte riktigt vad den har varit. Båthusen kryper allt längre
ut ur Gloet, ja, somliga ligger alldeles ute vid ”Kärringudden”,
- öns nordligaste udde. Men det beror inte så mycket på det min-
skade vattendjupet inne i Gloet, yttre delen av viken är djup nog
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
