Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ett glatt liv i fiskeflottan. Sillfångsterna sätter alla på
gott humör. Man går omkring i hamnen från båt till båt och
hälsar på bekanta och obekanta, dricker kaffe och knorr, pratar
om sillen och vädret, röker lite och ljuger åtskilligt. Kära hände-
löpbor, hur många tomma och trasiga skötar har ni inte dragit
upp. Men det berättar ni aldrig om (såvida inte samtalet rör sig
om skatterna). Inte heller om de gånger ni blivit liggande infrusna
i isen och fått betala isbrytare för att rädda båten och livet.
Inte om de stormnätter, då de dyrbara skötarna kommit på drift
och försvunnit. Eller då ni blivit tvungna att vräka den med
möda och besvär upplockade sillen i havet igen, emedan fiskeri-
föreningen förklarade, att man inte kunde sälja mer. Men den
gången, då ni fick tre ton på tolv skötar, och då ni inte kunde
ta hem hela sillasten på en gång utan fick fara hem i flera vännor.
Och då ni lastat båten så full med sill, att man av båten endast
kunde se två män, som färdades med en sillhög emellan sig. Och
då sillen gick till så fort, att det bara var att lägga ut sköten
och sedan omedelbart plocka upp den igen. Ja det kan ni berätta
om flera gånger och bättre och bättre för varje gång.
En fiskare, som är en lydig familjefader, ringer alltid hem, när
det finns tillfälle. Han vet, att de därhemma går och väntar och
undrar. Det är ingen lätt uppgift att vara fiskarhustru. Det är
att gå i ständig oro för, hur maken har det ute på sjön, i stormen
och kölden. ”Jag röker alltid medan Sven är ute med skötarna”,
förklarade hans hustru för mig, ”jag tycker liksom, att det blåser
- mindre då.” Det är inte alltid gott för en fiskarhustru att veta,
när karlen skall komma hem. Kanske blir det i dag, kanske i
morgon, kanske om några dagar, kanske inte alls. Nå ja, det
sista fallet är lyckligtvis inte så vanligt nu för tiden, sedan de
fina, däckade fiskebåtarna har ersatt de gamla, osäkra sköt-
båtarna, som framdrevs med segel och åror. Men förr var det
inte så ovanligt. De äldre på Händelöp vet att berätta om flera
tragedier, som inträffat i deras barndom. En gång var två hände-
löpbor, far och son, ute med en sådan skötbåt. Fiskelyckan var
god, till och med för god, vilket stundom kan inträffa. De lastade
båten så full det gick och så tog de lite till. På hemvägen blåste
det upp, och den överlastade båten kunde inte reda sig. Den
svallades ned med man och allt. Hustrun fick av detta en sådan
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
