Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under bästa sillsäsongen. Detta innebar inte bara tusentals
kronors förlust för händelöpborna själva. Det var också ett
nationalekonomiskt missöde, om också i liten skala.
När sillen skall benas, dras skötarna en efter en ur båten. De
är tunga och styva av is, men glänser av miljontals sillar. Alla,
som kan, får nu hjälpa till. Det måste gå fort, så fisken kommer
färsk till staden. Med vana händer går det undan. Sköte efter
sköte hängs upp. Man får inte vara vårdslös. Inga trasiga sillar,
inga förstörda skötar! Sillhögarna växer kring fötterna. De stiger
upp över stövelskaften, som blir försilvrade av fiskfjäll. Fing-
rarna blir stela av köld. Slutligen är sista sköten klar. Nu skall
sillen sköljas och läggas i lådor. ”Det bästa med våran fiskför-
säljningsförening är lådorna”, säger händelöpborna. ”Ni skulle
se, sådana hopplösa lådor de har i Östergötland?”
Sedan skall sillasten in till stan så fort det går. Vilken väg, det
beror på isen. Kanske går det att ta båt ända in, kanske bara till
Horns udde, där föreningsbilen väntar. De trötta men belåtna
människorna ger sig hem. ”Det var 1.500 kilo, precis vad vi hade
skattat det till. Sillen står i 80 öre kilot. Det blir 1.200 kronor.”
Inte underligt, att de ser nöjda ut. Men pengarna behövs så
innerligt väl. Dessa fattiga vintermånader avgör levnadsstan-
darden för hela året. Skatten, räkningen i speceriaffären, kläder
åt ungarna. Kanske skall det räcka till en korkmatta i köket
i år? Ja, bara de har samma tur några gånger till och sillen
håller sig i pris.
Det blir lite mat, lite kaffe och några timmars sömn för de
trötta fiskarna. Sedan är det bara att ta matsäck och skötar och
gå ned och elda motorn igen. |
”Det bästa sillåret vi har haft här i trakten var, när sillen stod
i Oskarshamn”, berättar Ester Andersson. ”Jag tror det var för
åtta år sedan. Det var så tjockt av sill att det glänste vitt av
döda sillar över allt, där en båtpropeller gått fram. Men arbet-
samt var det. Jag minns hur vi en gång började klockan fem på
morgonen med att bena en väldig sillast, som våra karlar kommit
nem med. Så fort vi börjat med den, for de ut och satte igen.
Men vi vi fick hålla på och plocka hela dagen. Bara en halv-
timma fick jag gå ifrån för att ordna med maten. Vi hade inte
haft råd att skaffa oss någon ko ännu. På kvällen, när vi äntligen
J1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
