Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle man ha med sig hem och så var det att ge sig ut i boden
och mäta med piskskaftet bland tunnorna, för man hade ju hörtö
att dessa kunde vara olika stora och det gällde att se till att man I
inte blev lurad — visserligen var patron spendersam och gemen I
men si affärer kunde han göra. Det hade man märkt tidigare på.
dagen då en massa beväringar ramlat in genom dörren. De skullet
ha putskrita för alla de förbaskade blanka knapparna och bråttom
var det för tåget till Malmen gick i rappet. Putsmedlet tog förstås.
slut när hela den där högen kom. ,:
— "Ta sockerpiller väste patron till biträdet och så fick bevä- | |
ringarna sockerpiller. i
— Putskritan skramlar, sa beväringarna.
— Blöt bara upp de i lite vatten, sa patron tillmötesgående. id
Dom kom ju tillbaka från Malmen så småningom och hade ett |
ord att säga patron. |
Sillboden var förresten bra att ha inte bara att lagra sill- | |
tunnor i. Det kunde hända att fingerkrok och gott Kristianstads-
brännvin kunde ta musten även ur en dåtida danneman och när | |
mustacherna började sloka och stövlarna slingra in sig i var- |
andra var det lämpligt att för vila och vederkvickelse släpa ut I
honom i sillboden. Inte utan en baktanke förstås. För om det kom i
in någon; liten schalettklädd gumma och ville ha ett par sillar i
så var det så behändigt att be henne gå ut i sillboden och titta ]
själv. Och så blev det hojtande när hon i skummet därinne fick -
se en karl ligga dekorativt arrangerad uppe på silltunnorna. Hon -
var ju inte van vid att stöta på lik så där oförhappandes — |
åtminstone skulle aldrig någon få henne att tro att det inte
var en döing som låg där och glodde mot taket. Ja, ungdomens
nöjen var mångahanda i tider som svunnit haver...
Men dagen gick och det blev så småningom klart med affärerna. >
Man hade fyllt dosan en sista gång, fått karameller med sig å
hem till mor och barn, benen började bli kännbart vingliga och |
det kunde vara tid att bege sig hemåt. Det var att hämta oxarna
och lasta på silltunna och allt det övriga. Nu var man försedd
för julen och ett gott stycke av vintern och kunde klara sig till
nästa gamlebybesök. Varmt och skönt var det i butiken bland
alla snusiga, skäggiga och glada kumpaner och skrattsalvorna
rungade under de dinglande fotogenlamporna — litet grovkornigt
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
