Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
darna och deras folk, som betytt så mycket icke blott för den
egna domänen utan för vida bygder däromkring. Alla de gamla
jordagodsen, bruksgårdarna och boställena ha ju spelat en viktig
roll som förmedlare av nya rön och upptäckter inom agrikulturens
och industriens områden, av nya drag inom den konstnärliga och
vittra kulturen. Och de gamla gårdarna, själva byggnaderna och
anläggningarna, stå i våra dagar som utomordentligt värdefulla
monument över en försvinnande kulturform, herrgårdskulturen.”.
Värdet har inte minskats av att statarkåkarna bytts ut mot mo-
derna lantarbetarhem, den gamla herrgården blir bara mera Sym-
patisk därigenom.
Nu ska vi titta på stan, ”bynn”, som den heter sedan den gav
ifrån sig sina stadsrättigheter till dottersamhället kring Stäke-
holm för 500 år sedan. Skada, att ny tid gått så hårt fram kring
torget, att det bara finns en och annan kåk kvar, som nätt och
jämnt räcker för fantasien att rekonstruera det gamla Västervik.
Kanske vi får ett bättre historiskt perspektiv, mera ostört av nya
detaljer, uppe på Garpedansberget. På ”Högste klint” står vi suve-
ränt, mitt i riket Tjust. Det är precis lika långt till gränsen åt alla
fyra väderstrecken. Och just den rätta synen har vi framför ögo-
nen. Där löper dalen som en brokig matta med röda gårdar och
gröna och gula fält mellan mörka åsar ner emot viken, som vindlar
sig likt en bred norrlandsälv ut till havet. Och just vid mötet
ligger ”bynn”. I hedenhös växte den fram, kanske kring ett Ullevi-
tempel; den är omkransad av vikingarnas tusenåriga ättebackar;
i en trädgård, gömd inne i samhället står en tegelröd ruin med
två tomma, romanska fönstervalv efter en treskeppig, pampig
sockenkyrka, omhuldad av Magnus Ladulås med konungslig
ynnest, och på Tjusta ting möttes här enligt historien redan 1377,
sannolikt då med tradition bakom, bygdens folk på ett forum,
som gav var man hans fäderneärvda medborgarrätt — utom mot
högste domaren själv, Bo Jonsson Grip, husägare, störste ford-
ringsägare, skattmas och befallare i staden. Men man tog skadan
igen och luftade sina förträngda frihetskänslor under Dackefejden
mot en despotisk kungamakt, gamla Västervik var en strategisk
nyckelposition i bondehövdingens händer och hävdade t. o. m. efter
nederlaget trotsigt sin provinsiella rätt mot Gustav Vasas flytt-
ningsorder, fast man till slut och definitivt fick överlåta stads-
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
