Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ut från Långholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED TVÅL OCH BORSTE
1 1 5
Och man bjöd Figaro »inbesparad fångkost
från Långholmen». Den bestod av
gåsleverpastej. Men Figaro är — ehuru gourmet — för
stor djurskyddsvän att äta sådan. (Varav
förtjänsten dock tillhör en annan gourmet: Mattis.
Ty hon var den första som vägrade, då hon fick
höra huru den levande gåsen pinas och
prepareras. Och jag vet ej alls varför man ej så
kunde göda hr Themptander och den andra
frihan-delsbyråkratien, så de också blevo matnyttiga
och ej behövde pensioneras. Då skulle Figaro
äta herrarnas gåslever. Utan samvetskval. Men
med ärlig bordsbön. På min ära skall jag ej
det. Men intet oskyldigt kräks äter jag, om det
pinats ohyggligt för att bli smakligare.)
Hjalmar Branting var den förnöjsammaste
f. d. långholmare jag haft äran vara bekant med.
Alla hade varit hyggliga, artiga och
beskedliga mot honom — sa han. Och det bör glädja
den fine hr v. Sigurd. (Då det blir rannsakning
om Sparlakanen.)
Och de sista dagarna hade han ätit fångkost
på försök. (Ehuru han hade gåsleverpastej
kvar.) Fångkosten var god och snyggt lagad,
men serverades inte fint och aptitligt. Vadan
S Med tvål och borste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
