Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tempora mutantur - III. I Rydbergs stora festvåning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
JÖRGEN
gamla hr Lovén och andra småskrivare och
kon-sultativor eller skrikande kolbärare utan lyftning
och rättskänsla. Bägge slagen få ligga till sig.
Innan Figaro erkänner dem. Och ger dem
allmän rösträtt.)
Strindberg tackade för maten, lagern och
skålen. Efter noter. Ty han hade (liksom den
beskedlige Oscar II) skrivit sitt tal:
Han sa som följer:
Lagern gavs åt segervinnare, men som sådan vore
den här ej på sin plats, ty lian hade ju inga segrar
vunnit, fester firades ofta för att högtidlighålla minnen, men
han ville icke minnas det flydda. Han hoppades att
såväl lagern som festen även snarare finge tydas som
ett tecken för framtiden. Han hade själv dels stått i
striden och stormen, dels sjungit för dem som gjort det.
Stundom då kölden varit för skarp hade han bäddat sig
i snöns hölje för att vänta blidare dagar. Nu var den
betydelsefulla Idus Martii och månaden var Ventose
vårbrytningens, han blickade framåt och hoppades på
en värmande och livgivande Germinal. I detta hopp
tackade han och tömde sitt glas.
Fanfarer. Fyrfaldigt hurra! Viftning med
näsdukar.
Men innan han sa det, så sa han — som sant
var och en var (utom hr Emil Svensén) kunde
se — att han satt mellan fru v. Steyern och frö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
