Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Operakällaren passerar revy - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
JÖRGEN
Jag minns en dag första veckan i december
1865.
Det gamla hade fallit. Med Riddarhusets
självmord. Och förfallsperioden började.
Under allmänt jubel. Jag smidde hämndeplaner
och diktade — i vimlet där — (och sedan vid
skrivbordet i nattens ensamhet, då jag skrev och
skrev och märkte ej, huru solen runnit upp) -—
den första hämndeprotesten mot det nya:
»Festsexan i Öregrund av Ture Gran» — diktade den
åt N. D. A. Som då i den allmänna rabiesen
ej vågade protestera i annan form än skämtets.
Men då på Operakällaren — tror jag — jag
jublade med. Ty vi, unga och ärelystna,
väntade dock ej bondregemente. Utan fortsatta
välvningar. Som skulle slunga upp. Oss. Och
ej bondprosan och de uslaste av de usla
generaldirektörerna. Och dock protesterade jag. Ty
jag såg redan, att det var narrar som gjort
»reformen», ändringen, den stora, prisade
sockenrevolutionen utan ära och lyftning.
Men Stockholm och »landsorts-deputerade» —
de protesterade ej. Vilda, entusiastiska
vältrade de som en ström åsnor genom
Operakällaren. Och Blanche, Carlén, Ridderstad stodo
på bord. Med glas i hand. Och höjdes på
armar. Och till skyar. Under jubel.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
