Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungl. operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiftande tavlor! Och det rör ännu åtminstone
mitt sinne.
Men kom inte med Pelle Staaffs mamseller,
hans badmamseller och hans barnsängs-mamseller.
Ens i översättning. Nåd! Och kom knappast
med Ibsens. (Utan jämförelse dock!)
Låt Romeo sjunga under Julias balkong! Låt
Klärchens lampa slockna i samma ögonblick som
Egmonts liv! Låt Bothwell böja knä för Maria
Stuart! Låt Wallenstein blicka mot sina stjärnor!
Låt Brutus synas på Phillipis klippor!
Låt Nordens ljuse Hamlet, svartklädd, grubbla!
Låt söderns mörke Othello, färglysande, rasa!
Låt Carmen dansa, poetisk, satanisk, vällustdrucken
till själ, snarare än till kropp! — Ah!
Förbi, förbi!
Jag minnes ock mycket annat.
Jag minnes då för 20 år sedan — Schöldström
har glömt det i sina nu tryckta anteckningar,
som han dock prisar för deras historiska
värde och fullständighet — huru täckelset höjde
sig över Mattis Kristina Gyllenstjerna. Gurli
Åhrberg var Kristina; Dahlqvist — med
uppbjudande av sina sista krafter, sina stora krafter,
Kristian; Swartz en utmärkt Didrik Slagheck.
Jag minnes salongen: Den strålade som vid
en gala-representation av kraschaner och sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
