Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småborgarligan - XIII. Huru Jörgen slickar sig om mun efter nådig korruptions-fasan - XIV. Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED TVÅL OCH BORSTE
221
Glöm aldrig rikets förnämsta causeur och
matsedels-kompositör! Bjud mig i tid! Man lurar
mig ändå aldrig. Den ringaste
korruptionsmiddag luktar jag reda på. Jag är gammal
tullkarl. Och de mutor jag helst tar — näst
annonser, förstås — äro goda middagar.
Man blir så hjärtlig. Av goda middagar.
Liksom av annonser. Och märker inte att man
är mutad.
XIV.
EPILOG
Fru René sade fru Ellen fortfarande
sanningen i Jeurlingens avisa: att hennes klädningar
voro mer storborgerliga än hennes konst.
Då utropade associationen och de lierade
fruarna:
»Vad skulle den då tjäna till?»
Nådig fasan!
»Djäkla djur!» tillade de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
