Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När flaxkallarnas svenske — helt förnuftigt — flög från dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 6
JÖRGEN
Ja, jag begick inte brottet att gå och titta i
Idrottsparken på de kända luftsnillena. Utan
jag satt med ära hemma som alltid och bad till
Gud och väntade av Hans nåd nya olyckor för
dem. Ty Gud är god. Och det går alla
syndare illa. Som vår Herre och jag äro arga på
det, helt oblygt, eldsvåda hos rappen, så jag
kunnat bli stekt. Det brann i hans säng och
klosett. Så brandkåren fick rycka ut.
Ja, jag satt hemma och bad som vanligt till
Gud om olycka för Svenske. Då började
telefonerna spela. Och ett glatt jubel susade genom
Stockholm, att Phan tagit Svenske. — Hur kan
man döpa en ballong så dumt. Och utan reson!
Och så följer nya telefonbud, att man inte skulle
skälla på ballongen. Nog var den också uppblåst.
Men så mycket förnuft hade den dock haft att
den gett katten att vänta på stollarna, utan rest
till himla av sig själv. Under det att en sergeant
och åtta artillerister stretat mot.
Och hela Stockholm jublade.
Och man jublade mera, då man fick höra
detaljerna: de vetenskapliga herrarna hade inte
förstått, att, då man fyller en ballong med gas, som
ju är lättare än luft, så far den uppåt i luften och
utåt i etern. Så vida inte ballonghöljet spricker
och gasen ger sig av i förväg. Det där är efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
