Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När flaxkallarnas svenske — helt förnuftigt — flög från dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 6
JÖRGEN
Så den får i stället gno i mina trappor och
björ-na för sin usla, eländiga dikt-smörja. Den är
så dum, att författaren kallas »lilla Sigurd» eller
den »dummare Sigurd». Till någon skillnad från
den store Sigurd, smålänningen, som var kvick
— för 20 år sedan — då han hjälp mig att
skälla på herr Bennich och Themptis. Som då
voro tidens skojare, rappar och
domänintendenter. Men nu visst farit till himla och försvunnit
ur rikshistorien. Likt ballongen Svenske.
Nå ja! Det finns intet ont med Sigurd P.
Sigurdh. Så skriver han en dikt till, så kan jag
trycka också den. Men på kredit. Det ska
katten göda Ljunglundare. Inte heller håller jag
strängt på att Svenske bort ta honom med sig.
jag har fått en hel del upplysningar i ämnet:
De fyra flaxkallarna, som skulle fara med,
sutto och frukosterade — förbaskade
bondsven-skar — och lämnade ballongen åt en sergeant
och åtta artillerister, vanliga landkrabbor, med
inte stort större förstånd än rappar och
generalstabsmagistrar.
Där stod ballongen utanför Idrottskrogen. De
fyra landkrabbsherrarna, inclusive skalden Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
