Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskokroppens värme.
23
tilltager, men redan vid en temperatur, som blott med några få
grader öfverstiger den normala, upphöra småningom väfnadernas
lifsföreteelser, nerver och muskler, körtlar, blodkroppar o. s. v.
stelna derigenom att de i väfnaders safter lösta ägghvitämnena
koagulera. En stegring af menniskans kroppstemperatur till om-
kring 4- 42° omöjliggör vanligen lifvets bestånd.
Alldeles oberoende är, sade vi, organismens egen värme icke
af de yttre förhållandenas verkningar. Äfven om vi blott en kor-
tare tid utsättas för dessa inflytelser, röna vi deras följder. En
vistelse i de varma klimaten är sålunda förenad med en stegring
af medeltemperaturen af ända till 1° C. hos menniskor, som äro
vana att bebo kallare klimat, hvaremot kroppsvärmen sjunker
med omkring 1° C. vid längre vistelse i köld, isynnerhet om denna
är förenad med tvungen stillhet såsom i oeldade kyrkor vintertiden.
Kroppsvärmens reglering efter de yttre förhållandena sker delvis
genom vårt eget åtgörande, genom föda, beklädnad, eldning, rö-
relse, kalla bad o. s. v., dels genom af vår vilja oberoende förlopp
i kroppens inre.
En ökad värmeförlust hos organismen, hvarigenom dess nor-
maltemperatur hotar att sjunka, utjemnas i första rummet genom
en stegrad verksamhet hos organen, genom en lifligare ämnesom-
sättning. Värmeproduktionen i menniskokroppen beror nemligen
på de kemiska förlopp, som utan uppehåll försiggå i den samma.
Man plägar kalla den värmemängd, som behöfves för att höja
temperaturen hos 1 gram vatten från 0° till 1° för värmeenhet.
En fullväxt menniska utvecklar under 24 timmar 2,3 millioner vär-
meenheter, af hvilka en del tages i anspråk för bibehållandet af
kroppsvärmen, en obetydlig del omsättes till mekanisk rörelse och
återstoden afgår utåt. Denna återstod, som kroppen sålunda för-
lorar, aflägsnas, om man frånser den värmeförlust kroppen lider
genom uttömningarna, dels från lungorna med den utandade luften,
dels från huden genom ledning, strålning och afdunstning.
Luftens förmåga att leda värme är blott obetydlig, luften är
en dålig värmeledare. Det samma är förhållandet med menniskans
öfverhud. De värmeförluster kroppen lider genom ledning äro der-
för icke stora, men ökas naturligtvis i den mån den vid sin be-
röring med kroppen uppvärmda luften undantränges af en tyngre,
kallare luft. På detta sätt förklaras vindens välgörande svalka under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
