Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vattnet. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Vattnet. Jorden.
stor mängd i oceanens vatten, såsom man redan på förhand kun-
de vänta sig på grund af dessa myriader små hafsdjur och vat-
tenväxter, som med ljusets tillhjelp sönderdela denna gas, hvars
qvantitet under dagens lopp minskas för att på nytt ökas under
natten. Hvad åter den upplösta syremängden beträffar, förhåller
den sig alldeles på motsatt sätt: om dagen ökas den småningom
för att under nattens mörker åter minskas. “På detta sätt, sä-
ger Réclus, absorberar och frigör hafvet, detta ofantliga tillhåll fö1
’
det rikaste lif, liksom genom ett slags respiration omvexlande de
för lifvets upprätthållande nödiga gaserna och rättar dervid hvarje
andetag efter solens dagliga lopp“.
Till följd af hafsvattnets stora rikedom på salter, hvilka lätt
taga till sig och bevara fuktigheten, genomträngas äfven alla fö-
remål, såsom kläder, trä, lättare och bättre af vätan, om de ut-
sättas för fuktighet från hafvet eller doppas i dess vatten, hvar-
jemte vid vattnets afdunstning alltid ett saltlager qvarlemnas
på föremålens yta. Att åter hafsvatten så lätt ruttnar, beror på
den mängd af organiska ämnen, hvilken det innehåller och som
sönderdelas under inflytande af dess svafvelsalter samt gifva upp-
hof till vätesvafla och kolväten, som yppa sin närvaro öfver allt,
der hafsvatten får samla sig och stanna, såsom i skeppens köl-
rum, i vattentunnor och andra kärl, eller i hamnstädernas aflopps-
kanaler, i hvilka hafsvatten intränger. Här bildas ofta svafveljern,
som färgar gytjan och vattnet svarta, en företeelse, hvilken i
fordna dagar ofta i storartad måttstock kunde skådas på Thames
vid London.
i
Temperaturen i hafvets öfre lager är under alla luftstreck
vanligen i medeltal den samma som tillkommer den öfver hafvet
sväfvande luften, och från polerna till eqvatorn uppvärmes hafvet
temligen regelbundet, så att, medan vattnets temperatur i Atlan-
tiska hafvet mellan 40° till 50u
nordl. bredd utgör omkring + 12°
till + 14°C., stiger den mellan vändkretsarne till + 20 eller + 25° C
och kan i Stilla och Indiska hafven äfvensom i Röda hafvet uppnå
+ 30°, ja + 32°C. Deremot aftager hafvets värme på djupet, ef-
ter hvad det vill synas, temligen likformigt ända till ett ansen-
ligt djup. Sålunda visa Medelhafvets öfversta vattenlager om som-
maren en värme af omkring -f 23° C., men denna aftagei sa att
mellan 500 meters djup och hafvets botten vattnets temperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
