Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vattnet. Jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Jordlagrens förmåga att upptaga luft och ratten.
henne och som vi inandas, sannolikt äfven vattnet, som vi hemta
ur henne och dricka, att förmedla deras öfvergång i vår kropp.
För hygienen äro derför markens fysiska- beskaffenhet
och kemiska sammansättning i främsta rummet af vigt.
Dess form och yttre gestaltning äfvensom dess geologiska sam-
mansättning äro deremot endast så till vida af betydelse som
de yttra något inflytande på dess genomtränglighet för vatten och
luft,
Det är ett stort misstag, om man tror, att luften slutar der jorden
börjar. Hvarje slags jord kan i sig upptaga en mer ellei mindre
ansenlig mängd af vatten eller luft, ty dess minsta partiklar ligga
aldrig absolut tätt intill hvar andra, utan lemna öfver allt större
eller mindre mellanrum (porer) mellan sig. Till och med sken
bart fasta stenarter (granit, gneis, glimmerskiffer, hård sandsten,
hård kalksten) göra intet undantag från regeln, deras porer äro
endast så små att vi vanligen utan vidare beteckna dem såsom
ogenomträngliga. Mjukare stenarter, rullstensmark, åkerjord äro
mycket porösa och förmå upptaga betydligt med luft och vatten.
Kiselstensmark i tort skick innehåller exempelvis 35, trädgårds-
jord till och med 64, och den sandsten, som bildar ön Malta, kan
upptaga 47 procent af sin volym luft; denna senare stenart in-
suger vattnet som en svamp och användes derför på den engelska
flottan till filtrering och rening af dricksvattnet. Till och med frusen
mark kan genomträngas, af gaser: rätt många fall äro bekanta,
då på vintern lysgas ur bristfälliga ledningar genom den frusna
jorden trängt in i på längre afstånd belägna hus och gifvit anled-
ning till deras invånares förgiftande och till och med till dödsfall.
Olika jordarter genomsläppa mer eller mindre väl vattnet,
d. v. s. de låta det en gång mottagna vattnet mer eller mindre lätt
afrinna ned i jorden, så att den tid, som åtgår till deras uttork-
ning, är olika. En jordarts porositet betingas nemligen af hela
antalet af mellanrum, som den innehåller, hvaremot dess genom-
tränglighet beror af porernas storlek och den olika attraktion, som
de särskilda jordarterna utöfva på vattnet. Kisel- och sandjord
t. ex. genomsläppa hastigt vattnet, hvaremot tillsats af lera förmin-
skar jordens genomtränglighet för vatten. Lerhaltig jordmån kan
vara porösare än sand, emedan leran har fina porer och utöfvar
en stark attraktion på vattnet. Lerjord insuger derför också vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
