- Project Runeberg -  Menniskans helsa och vilkoren för dess bestånd och förkofran /
117

(1883) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Matsmältningen. Näringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117
Ägghvitämnencis betydelse för kroppens näring.
Till följd af denna organismens förmåga att bringa omfånget
och lifligheten af de i henne försiggående omsättningarne i öfver-
ensstämmelse med näringsmedlens beskaffenhet kan lifvet bestå
med en jemförelsevis ringa ägghvitmängd i födan, ehuru i så fall
genom de minskade sönderdelningsförloppen mindre lefnadskraft
ställes till kroppens förfogande och han sjelf således förlorar i
arbetsförmåga. Sjunker slutligen tillförseln af ägghvitämnen under
ett visst minimum eller upphör den alldeles, så förbrukar kroppen
visserligen till en början den tillgång på cirkulerande ägghvita,
som han egde vid den tid, då ägghvittillförseln inskränktes eller
afstannade, och först då icke någon cirkulerande ägghvita längre
finnes, griper organismen till den fastare bundna organägghvitan
och bringar denna i cirkulation, men blifver derunder allt svagare
och svagare och går slutligen en säker hungersdöd till mötes. Så
länge ännu cirkulerande ägghvita finnes, sjunker derför under
första dagarna af en hungerperiod, då inga ägghvitämnen till-
föras kroppen, afsöndringen af deras omsättningsprodukter, med
andra ord civäfveafsöndringen, icke. Först då den fastare organ-
ägghvitan, som sätter ett betydligt större motstånd mot alla om-
sättningar och sönderdelningar, tillgripes, minskas under hunger-
periodens vidare förlopp ägghvitämnenas sönderdelning och sjunker
jemte qväfveafsöndringen till ett minimum, hvarvid den fort-
farande håller sig. Ja, så länge ännu lifsgnistan varar, under-
håller den långsamt sönderfallande organägghvitan allt jemt om-
sättningsprocesserna i kroppen, huru inskränkta de än må vara,
och kroppen lefver på detta sätt vid längre brist på näringsmedel
af sitt eget kött och fett. Beröfvas kroppen icke all tillgång till
föda, utan nödgas endast undvara de ägghvitartade näringsmedlen,
så, inträder lika fullt, ehuru senare och långsammare, samma till-
stånd som vid absolut hunger, ty sönderdelningen af organismens
ägghvitämnen försiggår äfven under sådana omständigheter, och
organen blifva slutligen så fattiga på ägghvita, att de ej längre
föi må fullgöra sina åligganden, och då denna tidpunkt inträffar,
upphör naturligtvis äfven lifvet.
_
Ägghvitämnena hafva således en stor betydelse för menniskans
näiing och kunna icke på något sätt ersättas af andra ämnen.
Men utom deras betydelse för organbeståndsdelarnes bevarande
och den inverkan deras mer eller mindre rikliga upptagande i saft-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:43:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menhelsa/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free