- Project Runeberg -  Menniskans helsa och vilkoren för dess bestånd och förkofran /
182

(1883) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvets storlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182 Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvéts storlek.
godhet beror lika mycket af kockens helsa som statens väl af en
vis styrelse, och hans tunga är af den vigt, att man ej nog ofta
kan purgera honom. Är maten allt för saltad eller kryddad, är
det tid att skicka till apoteket liksom att fråga efter, om icke
kokerskan har fästman. “ — Om tycket för läckerheter gäller i
främsta rummet: de gustibus non est disputandum — man bör
icke tvista om smaken — ;
helsa, ålder, det herskande modet,
inbillning och vana äro underkastade förändringar i oändlighet.
Den febersjuke vill hafva syrliga saker, och en belagd tunga och
en förderfvad munslemhinna smakar allting annorlunda än en ren
tunga och frisk slemhinna. “Menniskan, säger Moleschott, drif-
ves ofta af vissa allmänna kroppstillstånd att tillfredsställa öm-
som den ena, ömsom den andra kittlingen i siiia smaknerver-.
Qvinnors och barns förkärlek för sötsaker är ett af de vanligaste
exemplen på dessa på visst sätt fysiologiska tycken. Smaken för
’slisk’ förlorar sig enligt Cabanis i den mån ynglingen mognar
till man, och mannen föredrager skarpa, kryddade anrättningar,
hvaremot de egentligen läckra och matkinkiga tyckena före-
trädesvis utveckla sig, då mannaåldern börjar luta mot gubb-
åren“.
Med kryddade anrättningar drifves stort ofog, dock mera in-
om den förnäma verlden än inom de lägre klasserna. “Det ’fi-
nare köket’, säger Wiel, sysselsätter sig ifrigt med att sporra de
förnäma magarne till verksamhet, sedan de blifvit motspänstiga
genom hvarjehanda dietöfverträdelser, och detta sker mest genom
de med så mycken omsorg beredda s. k. hors d’oeuvres i form af
små korfvar, pastejer, kroketter, rissoler o. s. v., hvilka vanligen
serveras strax på soppan. “ Det samma kan sägas om såserna,
hvilka äro af sådan vigt för finsmakare, att dessa väl äro i stånd att
göra som du Bos, hvilken en gång icke kunde komma öfver ens
med Fontenelle om huru sparris borde anrättas. Den förre föredrog
rördt smör, den senare ättika och olja. Till slut delades sparrisen,
men då Fontenelle plötsligt rördes af slag, skyndade du Bos,
medan betjeningen sysslade omkring honom, ned i köket och
ropade:

Mettez-tous au beurre! — Laga allt med smör!“
En. förfining af kokkonsten är emellertid, om vi bortse från
alla tadelvärda öfvcrdrifter, lika litet som en förfining i så många
andra afseenden till någon skada för menniskan, snarare att anse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:43:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menhelsa/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free