Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvets storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 Näringsmedlens smältbarhet. Näringsbehofvets storlek.
Med de af Playfair funna medeltalen för den dagliga mäng-
den af olika näringsämnen öfverensstämma ganska nära beräk-
ningar, som lemnas af andra författare. Enligt Böhm utgör
sålunda den dagliga förbrukningen i fattiga familjer i nedre Lausitz
i Schlesien för person i medeltal
64 gram ägghvita, 25 gram fett, 366 gram kolhydrat;
och Meinert har för den fattiga och föga arbetsdugliga delen af
Sachsens befolkning funnit häremot svarande belopp.
Den dagliga mängden näringsämnen i en strängt arbetande
mans föda har beräknats för bryggeriarbetare i Mtinchen af
Liebig till
160 — 170 gram ägghvita, 70 gram fett, 600 gram kolhydrat;
för italienske tegelslagare af H. Ranke till
167 gram ägghvita, 117 gram fett, 675 gram kolhydrat;
för en fullväxt man af Simler ur lifsmedelstatistiken för Schweiz till
130 gram ägghvita, 40 gram fett, 550 gram kolhydrat.
Man får likväl icke förbise, att många uppgifter öfver lifs-
medelförbrukningen ofta icke obetydligt skilja sig från de nu med-
delade. Enligt Edw. Smith förtär sålunda en italiensk arbetare
dagligen jenrte 130 gram ägghvita och 25 gram fett ej mindre än
1330 gram kolhydrat, enligt Payen en lombardisk jordbruks-
arbetare jemte omkring 180 gram ägghvita långt mer än 1000
gram kolhydrat, enligt H. Ranke en bayersk bonddräng på hans
gods till 150 gram ägghvita omkring 800 gram kolhydrat, enligt
grefve Lippe en sachsisk daglönare äfvenledes omkring 150 gram
ägghvita och ända till 1200 gram kolhydrat.
Dessa beräkningar gifva oss värdefulla, om också icke alldeles
bestämda upplysningar om det för menniskan nödiga beloppet af
näringsämnen, ty redan den omständigheten, att menniskoslägtet
består och dessutom förökas, fordrar, att det i allmänhet lifnär
sig på ett ändamålsenligt sätt och åtminstone förbrukar den för
dess tillvaro nödvändiga mängden af näringsämnen. Vi se också
huru skickligt folkinstinkten vet att finna den rigtiga samman-
ställningen af näringsämnena och icke går under en viss bestämd
mängd näringsämnen, särskildt af ägghvita. “Erfarenheten har här-
vid", säger J. Ranke, “lärt menniskoslägtet från början af dess
tillvaro allt hvad vetenskapen med så mycken möda sökt utforska
och fastställa. I folkens hela lefnadssätt visar sig omedvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
