- Project Runeberg -  Menniskans helsa och vilkoren för dess bestånd och förkofran /
342

(1883) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hudens vård. Bad. Beklädnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

342 Hudens värd. Bad. Beklädnad.
till en mycket fastare massa och förenas långt innerligare med
livar andra än som är fallet med öfverhudcellerna. Af de nybildade
nagelcellerna skjutas naglarne småningom framåt, såsom man kan
iakttaga deraf att de så vanliga hvita fläck arne eller reporna o. s. v.
framrycka allt längre emot nagelspetsen. Naglarnes tillväxt beror
helt och hållet af det allmänna näringstillståndet. Sjukliga, illa
närda och svaga personer hafva vanligen äfven tunna naglar,
som ganska lätt spjelka sig och afflagna, och under svårare sjuk-
domar, såsom nervfeber eller kolera, står nagelbildningen alldeles
stilla, så att naglarne icke blott icke tillväxa framåt, utan på deras
bakre del till och med bildar sig formliga inkarfningar, hvilka
efter återstäld helsa skjutas fram mot nagelspetsen. I nagelvecket
lägger sig öfverhuden temligen fast intill nageln och måste ofta
lösgöras och skjutas till baka med något trubbigt verktyg, emedan
eljest lätt sprickor uppstå och gifva anledning till smärtsamma
inflammationer. På samma sätt äfvensom genom trycket af för
trånga skodon uppstår lätt på tårna naglarnes. inväxande, hvilket
är ytterst smärtsamt, men förekommes genom skinnets oftare
lösgörande från nageln samt genom att icke bruka för trånga och
korta skodon, hvilka klämma foten. — Som naglarne tjena till
finger- och tåändarnes skydd, måste de nå något litet utöfver dem,
men derför icke vara allt för långa. I så fall afbrytas de lätt,
under dem samlar sig smuts och hindras fingrarnes rörelser. A
andra sidan få de icke heller afklippas allt för nära, än mindre
aibitas, såsom några personer hafva för osed; i detta fall åter
hvälfver sig huden framtill öfver dem och gifver fingret ett fult,
klubblikt utseende, medan på tårna naglarnes inväxt befordras.
Nästan på hela kroppsytan finnas hår af något slag. Hvarje
hår består af en päronformig, d. v. s. något litet förtjockad nedre
del, den s. k. hårkolfven, och skaftet. Hårkolfvens väfnad är
mycket mjukare än hårets öfriga del, hvan cellerna förhorna till
små platta, hårda och kantiga fjäll. På bottnen af hårsäcken
eller den lilla hålighet i lederhuden, i hvilket håret sitter, finnes
den s. k. hårpapillen, hvilken skjuter upp i hårkolfven och från
hvars små blodkärl håret erhåller sin näring, liksom det äfven
tillväxer genom cellförökning i hårkolfven. På några ställen, såsom
på hufvudet, innehåller huden särskilda små muskler, hvilka upp-
resa håret, men dessa s. k. arrectores pilorum äro i synnerhet ufi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:43:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/menhelsa/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free