Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Hudens vård. Bad. Beklädnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väfnaders undersökning.
göres af särskilda fibrer af till 6 centimeters längd, som aldiig
eller sällan och endast på sina ställen äro cylindriska, men van
ligen bandlika, ihåliga. Då de fuktas, synas de krusiga eller
korkskruflikt vridna. Silkesfibrerna äro de tunnaste af alla,
fullkomligt runda, släta, utan hålighet. Yllefibrerna skilja sig
Fig. 83. Linne-
fiber.
betydligt från växtfibrerna och bilda en cylinder, som samman-
sättes af små celler, af hvilka de yttre tillplattas och likt fjäl-l
med föga framstående kanter och fast innehåll omgifva yllefibern.
De celler, som i fina ullhår icke tillhöra dessa barkcellef, synas
otydligt fibrösa och bilda ett slags mergsträng, som ligger i midten
af det fjälliga omhöljet. Ullhåren äro af olika tjocklek, i elektoral-
ull, en synnerligen fin ullsort, endast \ till ^ så tjocka som i
grof fårull. Yid förbränning lemnar djurfibern ett uppblåst, glän-
sande kol och mycket aska samt afgifver en lukt likt den af
brändt horn, hvaremot växtfibern lemnar ett kol, som bibehåller
trådens form, och högst obetydligt med aska, hvarjemte dess för-
bränningsgaser hafva en vidbränd, syrlig lukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
