Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Boningshuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Död af qväfning. “Svarta hålan“.
Lika snabba som förfärande äro emellertid följderna, då ett
rum uppfylles med menniskor och brist på frisk luft inträder.
Då år 1848 den irländske ångaren “Londonderry" befann sig på
resa, lät kaptenen under en stormig natt instänga passagerarne
under däcket, pålägga däcksluckorna och öfvertäcka dem med pres-
enningar, hvilka tillspikades. Då slutligen en af de instängde lyc-
kades bryta sig ut och tillkännagifva tillståndet under däck, hade
af 150 passagerare 70 redan omkommit. Ett annat likartadt fall
tilldrog sig efter slaget vid Austerlitz, då 300 fångna österrikare in-
stängdes i en källare. Efter en kort tids förlopp hade 260 dukat
under. Mest bekant är likväl den s. k. “svarta hålan" i Calcutta.
Efter eröfringen af fästet Fort William bredvid Calcutta lät nabo-
ben af Bengalen, Surajah Dowlah, inspärra 146 fångar i ett rum
af blott 18 kubikfots rymd med endast två fönster och en dörr,
men fönstren försedda med täta jerngaller. “Vi hade icke varit in-
spärrade längre tid än några minuter, berättar en af de öfverlef-
vande, förrän alla råkade i en svettning, så ymnig, att man icke
kan göra sig någon föreställning derom. Med den samma följde
en retande törst, hvilken tilltog i samma mån kroppen förlorade
sin fuktighet. Man var betänkt på flerfaldiga medel att förskaffa
sig bättre utrymme och mer luft och derför föreslogs, att man
skulle aftaga sig kläderna, hvilket gillades, och snart voro alla
afklädda utom jag sjelf och ett par andra olyckskamrater. Alla
hattar sattes i rörelse för att åstadkomma cirkulation af luften.
Innan klockan blifvit nio, plågades hvarenda man af outhärdlig
törst och hade det för alla blifvit svårt att andas. Man gjorde-
försök att bryta upp dörren, men förgäfves. Oqväden och hånande
ord slungades mot bevakningen för att reta den till att skjuta
på oss. För egen del hade jag hittills icke erfarit mycken plåga
eller obehag, jag höll ansigtet mellan två af jernstängerna i fönster-
gallret och fick sålunda så mycket luft, som mina lungor behöfde,
fastän jag svettades förfärligt och törsten började. Vid samma tid
kom frän det inre af rummet en så stark urinlukt, att jag icke
var i stånd att vända hufvudet ditåt längre än några få sekunder."
“Nu började alla, med undantag af dem, som befunno sig i
eller nära vid fönstren, att öfvergå till våldsamhet, några syntes
till och med förfalla till vansinne. Vatten, vatten hörde man
alla ropa. En gammal befälhafvare, som kände medlidande med
Menniakans helsa.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
