Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Vattentillförseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 ’
Vattentillförseln.
ned med branta sluttningar. På detta sätt bildas konstgjorda
sjöar såsom behållare, hvilka dels matas af dalens källor och
bäckar, dels af det från sluttningarne nedrinnande regnvattnet.
De största fördelarne erbjuda dessa anläggningar i dalgångar, som
upptaga bergsvatten, fritt från alla föroreningar från menniskans
boningsplatser eller industrins affallsämnen. Sådant vatten eger
en hög grad af renhet och är äfven fullkomligt passande till dryck.
Äro behållarne dessutom tillräckligt djupa, håller sig vattnet på
deras botten hela året temligen likformigt vid samma, ortens
medeltemperatur motsvarande värmegrad. I England finnes ej
mindre än 232 sådana anläggningar, hvilka förse landets största
och betydligaste städer med vatten till dryck och hushållsändamål.
Bland de förnämsta märka vi Manchester med 760,000 invånare,
.7,700 hektarers nederbördsområde och behållare af 20,838,000 kubik-
meters rymd och Liverpool med 630,000 invånare, 4047 hektarers
vattensamlingsområde och behållare af 19,174,000 kubikmeter.
Källor, som uppspringa i en ren mark, lemna vanligen ett
vatten, som motsvarar alla helsolärans fordringar, och lämpa sig
framför allt väl till att förse de menskliga boningsorterna med
vatten. Sådana källor borde betraktas såsom en helgedom och
allt göras för att bevara dem från föroreningar eller inblandningar,-
som kunna inskränka deras vattens godhet. För den skull böra
de alltid inhägnas på lämpligt sätt och genom brunnshus skyddas
från ljus, regn och dam, äfvensom den jordmån, hvarifrån de
hemta sin tillförsel, hållas så ren som möjligt och i synnerhet
bevaras från allt afskräde och smutsvatten från hushållningen och
industrin. Emellertid är tillgången till sådana källor, om de äfven
gifva tillräckligt med vatten för en stor stads behof, ofta förenad
med stora svårigheter och betydliga kostnader. Endast stora och
rika städer kunna tillåta sig lyxen af milslånga ledningar, i hvilka
källvattnet från större afstånd ledes till staden. I augusti 1873
fulländades den 12 mil långa cementkanal, som till Wien leder
det friska alpvattnet från kejsarkällan i närheten af Semmering-
alperna och från Stixensteins källor. Det prägtiga byggnadsver-
ket utfördes af den engelska ingeniören Gabrielly och kostade
till fulländningen af de tre vattenreservoarerna, innan ännu an-
stalter vidtagits till vattnets fördelning i staden, icke mindre än
22 millioner gulden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
