Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Arbetet. Skolan. Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvila. Sömn. 485
mot lrandtverkarens hjernyta. I den allmänna byggnaden öfver-
ensstämma båda hjernorna, men i enskildheterna är skilnaden
ofantlig. Mellan båda och utgörande liksom en öfvergång från
den ena till den andra står hjernan hos en stadsbo, som från ung-
domen väl mottagit andra intryck och erhållit en annan utbildning
än den enkla bonden och kroppsarbetaren utan att likväl på långt
när komma till en Gauss’ väldiga tankekraft och höga andliga
utbildning.
Liksom muskeln tröttnar vid sitt arbete, så inträder vid spänd
uppmärksamhet eller djupt tänkande förr eller senare ett tillstånd
hos hjernan, då tankarne icke längre hållas i gång och bibehålla
sitt sammanhang samt uppmärksamheten utslocknar. Äfven
hjernan har då tröttheten inträdt, och fordras, om nya själsan-
strängningar skola möjliggöras, vederqvickelse och hvila, under
hvilken ämnesomsättningens förbrukade ämnen kunna aflägsnas
ur organet, och en jemnare blodfördelning återställas. Behofvet
af hvila är sålunda grundadt i sjelfva naturen, och den djuriska
kroppen fordrar också en ständigt återkommande mellantid af full-
komlig hvila till både kropp och själ. Icke ens något enda af de
viljans och medvetandets inflytande undandragne organen förmår
vara i oupphörlig verksamhet; till och med hjertat, som dag ut
och dag in tyckes arbeta oafbrutet, har genom pauserna mellan
tvä sammandragningar alldeles lika lång hvilo- som arbetstid, likaså
följes hvarje ut- och inandning af ett ögonblick, då andhemtnings-
musklerna hvila sig, och “så är“, säger Hammond, “äfven förhål-
landet med alla de olika körtelsystemen: hvart och ett eger sitt tid-
skifte för hvila“. Den fullständigaste hvilan, som beredes mennisko-
kroppens muskel- och nervsystem, så vidt som de bero af viljans
inflytande, utgöres emellertid endast af en sund, oafbruten, regelbun-
den och lugn sömn, som är absolut nödvändig för hvarje menniska.
Hvilka de orsaker egentligen äro, som framkalla sömnen,
har man sig ännu icke bekant. Under sömnen, visar sig hjärnan
innehålla mindre blod än under det vakande tillståndet, hvarför
också temligen allmänt antages, att en under en viss medelmängd
minskad blodtillförsel till hjernan framkallar sömn, och detta an-
tagande synes så mycket sannolikare, som man visat sig kunna
framkalla en plötslig och djup sömn genom att sammantrycka de
båda halspulsådrorna, hvilka föra blod till hjernan. Troligen bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
